Svenska / C1
Stompe Pilt
Inte långt från Balsberg bodde jätten Stompe Pilt i en kulle. När en ung getherde en dag drev sin flock upp på kullen rusade jätten ut med en bit flinta i näven och krävde att få veta vem som kom.
”Jag, om det är det du vill veta”, ropade pojken, utan att sluta driva getterna framåt.
Stompe Pilt hotade att krossa honom som stenen i sin hand och tryckte sönder flintan till fin sand. Pojken svarade med ett eget styrkeprov. Han drog fram en färsk ost, pressade den så att vätskan rann mellan fingrarna och förklarade att han skulle krossa jätten tills vattnet rann ur honom, precis som ur denna ”sten”.
Var han verkligen inte rädd? frågade jätten. Inte för honom, svarade pojken. Stompe Pilt föreslog då en kamp, men pojken ville lägga till en förberedelse. Först skulle de förolämpa varandra tills de blev riktigt arga; först därefter skulle de börja slåss.
Jätten ville få första ordet. Pojken gav honom gärna den möjligheten, så länge det sedan blev hans egen tur. Stompe Pilt skrek att ett troll med krokig näsa skulle ta pojken. Denne svarade att en flygande djävul skulle bära bort jätten och lät samtidigt en vass pil från sin båge träffa jättens kropp.
Stompe Pilt försökte dra ut pilen och frågade vad det var för något. Pojken förklarade att det var en förolämpning. Jättens nästa fråga gällde fjädrarna: varför hade ett ord sådana? För att kunna flyga bättre, svarade pojken. Att det satt så hårt fast berodde, tillade han, på att det hade slagit rot i kroppen.
Jätten frågade om han hade fler förolämpningar av samma sort. Pojken gav honom ett nytt exempel genom att skjuta ännu en pil. Stompe Pilt skrek av smärta och undrade om de fortfarande inte blivit arga nog att gå från ord till slag.
Ännu hade han inte förolämpat jätten tillräckligt, svarade pojken och siktade med ytterligare en pil. Då fick Stompe Pilt nog. Pojken fick föra sina getter vart han ville. Om dessa var hans förolämpningar, och de redan var outhärdliga, skulle själva slagen vara ännu värre.
Jätten hoppade tillbaka in i sin kulle. Den unge herden hade vunnit, inte genom att låta sig skrämmas av jättens storlek, utan genom att svara på hans hot med både mod och list.
English summary · includes the ending
A giant named Stompe Pilt lives inside a hill. When a boy brings his goats there, the giant threatens to crush him and demonstrates his strength by crushing a stone. The boy squeezes water from fresh cheese, pretending it is a stone, and threatens to do the same to the giant.
They agree to fight, but the boy suggests exchanging insults first to make themselves angry. After the giant speaks, the boy shoots him with an arrow and calls it an insult.
The giant asks why this strange insult has feathers and sticks so firmly. The boy says the feathers help it fly and that it has taken root in his body. He then shoots a second arrow and prepares another.
The giant gives up. If the boy’s words hurt so much, his blows must be worse. He retreats into his hill and allows the boy to take his goats wherever he wants.
Adapted for Lejrbål from the credited source.
Read the source