Svenska / B2
Stompe Pilt
Nära Balsberg fanns en kulle där jätten Stompe Pilt bodde. En dag kom en pojke som vaktade getter och drev sin flock uppför kullen. Jätten rusade genast ut med en sten i näven och ropade: ”Vem är där?”
”Jag, om det är det du vill veta”, svarade pojken och fortsatte med getterna.
Jätten hotade att krossa honom, precis som stenen han höll i handen. För att visa vad han menade klämde han sönder den till fin sand. Pojken tog då fram en färsk ost ur fickan och pressade den så hårt att vätskan rann mellan hans fingrar.
”Jag ska krossa dig tills vattnet rinner ut, precis som ur den här stenen!” svarade han. Osten fick spela rollen av sten i hans hot.
Jätten undrade om pojken verkligen inte var rädd. När svaret blev nej föreslog han att de skulle slåss. Pojken accepterade, men med ett villkor: först skulle de förolämpa varandra tills de blivit ordentligt arga. Sedan kunde slagsmålet börja.
Jätten krävde att få säga första förolämpningen. Pojken lät honom göra det. Stompe Pilt ropade att ett troll med krokig näsa skulle ta honom. Pojken svarade att en flygande djävul skulle föra bort jätten och sköt samtidigt en pil i hans kropp.
Jätten försökte få loss pilen och frågade vad det var. ”En förolämpning”, svarade pojken.
Varför hade den fjädrar? För att flyga bättre. Och varför satt den så hårt fast? Därför att den hade slagit rot i jättens kropp.
När jätten frågade om pojken hade fler förolämpningar av samma slag sköt han ännu en pil. Stompe Pilt skrek och undrade om de inte äntligen var tillräckligt arga för att slåss. Men pojken svarade att han ännu inte hade förolämpat honom tillräckligt och riktade nästa pil mot honom.
Då bad jätten honom att föra getterna vart han ville. Om han inte stod ut med pojkens ord, hur skulle han kunna uthärda hans slag? Han drog sig tillbaka in i kullen. Pojken hade vunnit genom att inte låta sig skrämmas.
English summary · includes the ending
A giant named Stompe Pilt lives inside a hill. When a boy brings his goats there, the giant threatens to crush him and demonstrates his strength by crushing a stone. The boy squeezes water from fresh cheese, pretending it is a stone, and threatens to do the same to the giant.
They agree to fight, but the boy suggests exchanging insults first to make themselves angry. After the giant speaks, the boy shoots him with an arrow and calls it an insult.
The giant asks why this strange insult has feathers and sticks so firmly. The boy says the feathers help it fly and that it has taken root in his body. He then shoots a second arrow and prepares another.
The giant gives up. If the boy’s words hurt so much, his blows must be worse. He retreats into his hill and allows the boy to take his goats wherever he wants.
Adapted for Lejrbål from the credited source.
Read the source