Svenska / C1
Stackars djävulen
En bonde förde på våren sin ko till betet och bad Gud att ta henne under sitt beskydd. I en buske satt djävulen och lyssnade. Han konstaterade för sig själv att människorna tackade Gud när något föll väl ut, men att han alltid fick bära skulden så snart det gick illa.
Några dagar senare förirrade sig kon ut i ett kärr. När bonden fann henne där sa han genast: ”Se på det där! Djävulen har varit framme igen!”
Från sin plats i busken kunde djävulen bara konstatera att bonden hade reagerat precis som han förutsett.
Bonden gick iväg för att hämta folk som kunde hjälpa honom att dra upp kon. Medan han var borta smög djävulen fram och räddade djuret på egen hand. Den här gången borde bonden ändå ha något att tacka honom för, tänkte han, när kon åter stod på torr mark.
Men bonden såg den räddade kon och utbrast vid sin återkomst: ”Tack, Gud! Nu är hon uppe igen!”
Djävulen hade ingripit för att få del av tacksamheten. Resultatet gav i stället ännu ett exempel på just den fördelning av skuld och ära som han hade klagat över från början.
English summary · includes the ending
In spring, a farmer takes his cow out to graze and asks God to protect her. The devil is sitting in a bush nearby and hears the prayer. He complains to himself that people always thank God when things go well but blame him whenever there is trouble.
A few days later, the cow wanders into a swamp. When the farmer finds her, he immediately blames the devil. The devil, still nearby, recognises exactly the reaction he expected.
The farmer leaves to fetch people who can help pull the cow out. While he is away, the devil comes out of the bush and rescues her himself. He hopes that this time the farmer will have a reason to thank him.
But when the farmer returns and finds his cow standing safely on dry ground, he thanks God. Even the devil’s own good deed has brought gratitude to somebody else.
Adapted for Lejrbål from the credited source.
Read the source