Svenska / B2
Stackars djävulen
På våren ledde en bonde sin ko ut till betet och bad Gud att hålla henne under sitt beskydd. Djävulen, som satt gömd i en buske, hörde bönen.
När allt gick bra tackade människorna Gud, tänkte han. Men så snart något gick fel var det alltid honom de lade skulden på.
Några dagar senare hamnade kon i ett kärr. Bonden kom dit, såg hur hon satt fast och utbrast: ”Se där! Nu har djävulen haft ett finger med i spelet igen!”
Djävulen satt fortfarande i sin buske och tyckte att bondens ord bekräftade exakt vad han hade väntat sig.
Bonden gav sig av för att hämta folk som kunde hjälpa honom att dra upp kon. Då smög djävulen fram och tog själv itu med räddningen. Han fick upp djuret på torr mark och tänkte att bonden nu skulle ha anledning att tacka även honom.
När bonden kom tillbaka och upptäckte att kon redan var räddad, blev hans första ord emellertid: ”Tack, Gud! Hon är uppe igen!”
Det goda resultatet hade alltså än en gång tillskrivits Gud, trots att djävulen denna gång själv hade ordnat det.
English summary · includes the ending
In spring, a farmer takes his cow out to graze and asks God to protect her. The devil is sitting in a bush nearby and hears the prayer. He complains to himself that people always thank God when things go well but blame him whenever there is trouble.
A few days later, the cow wanders into a swamp. When the farmer finds her, he immediately blames the devil. The devil, still nearby, recognises exactly the reaction he expected.
The farmer leaves to fetch people who can help pull the cow out. While he is away, the devil comes out of the bush and rescues her himself. He hopes that this time the farmer will have a reason to thank him.
But when the farmer returns and finds his cow standing safely on dry ground, he thanks God. Even the devil’s own good deed has brought gratitude to somebody else.
Adapted for Lejrbål from the credited source.
Read the source