Svenska / B1
Skalundajätten
För länge sedan bodde en jätte i berget vid Skalunda. Men när en kyrka byggdes nära honom kände han sig inte längre hemma. Till slut stod han inte ut med klockornas ljud och flyttade till en ö långt ute i Nordsjön.
En dag förstördes ett skepp vid ön. Bland dem som överlevde fanns flera personer från Skalunda. De träffade jätten, som nu var gammal och blind och satt framför en eld.
Han frågade varifrån de kom. När en av männen svarade att de var från Skalunda ville jätten ta hans hand. Han skulle känna om det fortfarande fanns varmt blod i Sverige.
Mannen var rädd för att ge jätten handen. I stället tog han en lång bit järn ur elden och räckte fram den. Järnet var rött och mycket hett. Jätten tog ett så hårt grepp att järnet smälte och rann mellan hans fingrar.
”Ja, det finns fortfarande varmt blod i Sverige”, sa han nöjt.
Sedan frågade han om Skalundaberget stod kvar. Mannen svarade att hönorna hade grävt bort det med sina fötter.
Jätten tyckte inte att det var så konstigt. Hans fru och dotter hade byggt berget på en enda söndagsförmiddag. De två andra bergen borde däremot finnas kvar, eftersom han hade byggt dem själv. Mannen bekräftade att de gjorde det.
Jätten ville också veta om Karin fortfarande levde i byn. När männen svarade ja gav han dem ett bälte. Karin skulle bära det till minne av honom.
När männen kom hem lämnade de bältet till Karin. Innan hon tog på sig det satte hon det runt en ek på gården. Genast slets trädet upp ur marken och flög norrut med stormvinden.
En djup grop blev kvar. Ur ett av hålen efter trädets stora rötter kom vatten, och enligt berättelsen finns en god källa där än i dag.
English summary · includes the ending
A giant once lived in the mountain at Skalunda. After a church was built nearby, he could not bear its bells and moved to an island in the North Sea. Years later, some people from Skalunda survive a shipwreck there and meet him, now old and blind.
He asks one man for his hand, hoping to learn whether Swedish people still have warm blood. Afraid, the man gives him a red-hot iron bar instead. The giant squeezes it until metal runs between his fingers and is satisfied.
Asked about Skalunda mountain, the man claims that hens scratched it away. The giant says his wife and daughter built it in one morning, unlike two other mountains he made himself.
He sends a belt to Karin in his old village. Before wearing it, she fastens it around an oak. The tree flies north, leaving a deep hole and a spring in its place.
Adapted for Lejrbål from the credited source.
Read the source