Olles skidfärd

När Olle fyllde sex år fick han nya skidor av sin pappa. Han ville prova dem, men snön smälte hela tiden. Till slut snöade det i två dagar. Nu kunde han åka!

Efter frukosten tog han på sig varma kläder. Mamma gav honom två smörgåsar. Han fick vara ute till lunch.

I skogen glittrade snön. Olle ropade:

»Tack, Kung Vinter, för att du har kommit!»

En gammal man stod plötsligt framför honom. Hela han var vit och glittrade.

»Jag är Farbror Rimfrost», sa han.

Han blåste på Olles jacka. Den blev vit och glittrade. Sedan tog han med Olle till Kung Vinters slott.

På vägen mötte de en gammal kvinna med en kvast. Där hon gick började snön smälta. Farbror Rimfrost skrek åt henne att gå. Kvinnan sprang iväg.

»Varför var du så elak?» frågade Olle.

»Det är gumman Tö. Hon ska ta bort snön innan våren kommer. Men nu är det för tidigt!»

Då ville Olle inte heller att hon skulle komma tillbaka.

De kom till ett stort slott av snö. Där satt Kung Vinter. Han frågade om Olle kunde åka skidor och skridskor.

»Jag har inga skridskor», sa Olle.

»Du kan få ett par», svarade kungen.

I slottet arbetade många människor. De gjorde varma kläder, skidor, kälkar och skridskor till barnens julklappar.

När barnen tog paus fick Olle leka med dem. De åkte skidor, och de lärde honom åka skridskor. De byggde med snö och kastade snöbollar. Till slut gick barnen tillbaka in i slottet.

Farbror Rimfrost tog hem Olle. En ren drog honom på skidorna.

På julaftons morgon hörde Olle någon knacka på fönstret. Glaset var vitt av is. Han förstod att Farbror Rimfrost hade varit där. Utanför låg skridskor till honom och en kälke till lillebror.

Vintern blev lång. Men till slut åkte Kung Vinter till Nordpolen. Gumman Tö kom tillbaka. Regnet föll, och all snö försvann. Olle var arg på henne.

Sedan kom Prinsessan Vår i en vagn. Vita fjärilar drog vagnen. Gumman Tö stod där i sitt nya förkläde. Nu tyckte Olle om henne också. Hon behövdes ju – när hon kom vid rätt tid!