Svenska / B1
Den gamle hoppjätten
Det var en gång två grannar, en rik och en fattig, som ägde en stor äng tillsammans. De skulle slå gräset gemensamt och sedan dela på höet. Men den rike grannen ville helst ha hela ängen för sig själv.
Han hotade att driva den fattige från hus och hem om denne inte gick med på ett nytt avtal: den som slog störst del av ängen under en enda dag skulle få alltsammans.
Den rike samlade ihop så många arbetare han kunde. Hans granne hade däremot inte råd att anställa en enda person. Till slut förlorade han hoppet och började gråta. Han visste inte ens hur han skulle få lite hö till sin ko.
Då steg en stor man fram till honom.
”Var inte ledsen”, sa främlingen. ”Jag vet vad du ska göra. När arbetet börjar ropar du ’Gamle Hoppjätten!’ tre gånger i rad. Då får du se att det ordnar sig.”
Sedan försvann han. Den fattige mannen kände sig lugnare och slutade oroa sig lika mycket.
En vacker dag kom den rike grannen till ängen med inte mindre än tjugo arbetare. De tog genast itu med gräset och slog den ena raden efter den andra. Den fattige såg hur snabbt de arbetade. Ensam kunde han inte komma någon vart, och därför började han inte ens.
Så mindes han den store mannen och hans råd.
”Gamle Hoppjätten!” ropade han.
Ingen visade sig. Arbetarna skrattade och gjorde narr av honom. De trodde att han hade blivit tokig.
”Gamle Hoppjätten!” ropade han en gång till.
Fortfarande syntes ingen jätte. Nu skrattade männen så mycket att de knappt kunde arbeta med sina liar, redskapen de använde för att slå gräs.
Men när den fattige ropade för tredje gången förändrades allt. En jättestor man dök upp med en lie lika stor som masten på ett fartyg.
Skrattet tystnade. Jätten började slå gräset med sådan kraft att männen blev rädda. Innan de riktigt förstod vad som hände hade han redan hunnit över halva ängen.
Den rike grannen blev rasande. Han rusade fram och gav jätten en kraftig spark. Det hjälpte inte alls. Hans fot fastnade på jätten, som knappt märkte mer än ett litet insektsbett och fortsatte arbeta.
Mannen trodde att han kunde komma loss genom att sparka med den andra foten. Men även den fastnade. Nu hängde han på jätten och kunde inte ta sig därifrån.
Gamle Hoppjätten slog färdigt hela ängen och lyfte sedan rakt upp i luften. Den rike grannen måste följa med, eftersom båda fötterna fortfarande satt fast.
Kvar på marken stod den fattige mannen. Ängen tillhörde nu honom ensam.
English summary · includes the ending
A rich man and a poor man share a meadow. Wanting it all for himself, the rich neighbour forces the other to accept a contest: whoever cuts the most grass in one day will own the whole field. The rich man hires twenty workers, while the poor man cannot afford any help.
A large stranger tells the worried man to call for Old Hopgiant three times when the mowing begins.
At first, the workers laugh because nobody answers. After the third call, a huge giant arrives with an enormous scythe and quickly cuts half the meadow.
Furious, the rich man kicks him, but his foot sticks fast. He tries to free himself with another kick and traps his other foot too. The giant finishes the work, then flies into the air with the rich man still attached. The poor neighbour is left as the meadow’s only owner.
Adapted for Lejrbår from the credited source. Source edition: August Bondeson, Svenska Folksagor (1882).
Read the source