Svenska / B1
Den heliga natten
När jag var liten satt min farmor ofta och berättade sagor. Vi barn lyssnade gärna. När hon dog var jag bara fem år, och jag saknade henne mycket. Ännu fyrtio år senare minns jag en av hennes berättelser särskilt väl. Den handlar om natten då Jesus föddes.
En julmorgon hade alla andra åkt till kyrkan. Farmor och jag hade fått stanna hemma, eftersom hon var för gammal och jag för liten. Vi var ledsna över att inte få se ljusen i kyrkan. Då började hon berätta.
En man gick ut mitt i natten för att låna eld. Hans fru hade just fött ett barn, och han behövde värma dem båda. Han knackade på dörr efter dörr, men alla sov. Till slut såg han ett ljus långt borta och gick dit.
Vid elden satt en gammal man som vaktade sina får. Tre stora hundar sov vid hans fötter. De vaknade och sprang mot besökaren. De försökte skälla, men inget ljud kom. De försökte bita honom, men deras tänder kunde inte skada honom.
Fåren låg så tätt att mannen inte kunde gå mellan dem. Därför steg han upp på deras ryggar och gick över dem fram till elden. Inget får vaknade eller rörde sig. När den gamle såg honom tog han sin långa käpp och kastade den. Den flög rakt mot besökaren men ändrade plötsligt riktning och missade.
Mannen bad om lite eld till sin fru och barnet. Den gamle ville helst säga nej. Men efter allt det märkliga han hade sett blev han rädd och vågade inte vägra.
Bara heta kol fanns kvar i elden. Besökaren hade inget att bära dem i. Den gamle tyckte att det var bra: då kunde mannen ändå inte ta något. Men besökaren tog kolen med händerna och lade dem i sin kappa. Varken händerna eller tyget brann.
Den gamle ville veta varför ingenting skadade mannen. Mannen svarade att han måste se det själv. Sedan gick han, och den gamle följde efter. De kom till en grotta i berget. Där låg kvinnan och barnet bland kalla stenväggar.
Nu blev den gamle rörd. Han ville hjälpa det lilla barnet. Ur sin väska tog han ett mjukt, vitt fårskinn och gav det till pappan, så att barnet kunde sova varmt.
Just när han visade vänlighet kunde han plötsligt se och höra något nytt. Överallt fanns änglar. De sjöng att Jesus hade fötts för att rädda världen. Då förstod han varför ingenting ville göra någon illa den natten: allt kände glädje. Själv föll han på knä och tackade Gud.
Farmor sa att änglarna fanns där varje julnatt, om vi bara kunde se dem. Det viktiga var inte ljus eller lampor, utan ögon som kunde se det underbara hos Gud.
English summary · includes the ending
The narrator remembers her grandmother, who often told stories when she was a child. One Christmas morning, they stayed at home while the others went to church. Her grandmother told her about a father looking for fire to warm his wife and their newborn baby.
The father finds a shepherd beside a fire. The dogs cannot bite him, the sheep remain asleep under his feet, and the shepherd’s thrown stick misses him. He even carries hot coals in his cloak without burning himself.
Wondering why nothing can hurt this stranger, the shepherd follows him to a cold cave. He feels sorry for the baby and gives the family a soft sheepskin. His kindness suddenly allows him to see angels celebrating Jesus’s birth. He understands that everything is too happy to cause harm that night.
The grandmother explains that seeing this wonder requires the right eyes, rather than brighter lamps.
Adapted for Lejrbål from the credited source.
Read the source